Man kan ju fundera över hur mycket ovänskap den ställt till med! Det är inte alltid så lätt att tänka efter före, när man ser  textraden,.."vad gör du nu?" i sin  logg!Ibland skríver man in det man just då sitter och tänker på. Är man just då, ledsen, besviken, eller arg, ja då luftar man tankarna där, och skriver t.ex "Jag är riktigt sur för att inte.........funkar,samtidigt då varnar alla andra för att göra samma misstag, och skiver köp INTE.....för det bara går sönder. Givetvis är det genast någon man trampar på tårna, och det blir ett jäkla hallå! Man blir beordad att omedelbart raderta inlägget, för annars....trots man inte ens namngivit någon alls!!! Det kommer att sluta med att sambon kopplar bort mig från internet!

UJnrar om försäkringskassan, och sociala  myndigheter, egentligen vet hur blåsta de blir? OCH i förlängningen ALLA skattebetalare! Sjukpensionärer, som  extraknäcker, agerar som "målvakter", mm.mm

Min åsikt*räknas dock inte*Ändå, står jag för att alökohol inte bör räknas som dryck, det är enbart ett desinfektionsmedel! Undrar hur många familjer som splittrats just på grund av att en familjemedlem dricker på tok för mycket alkohol???? Det påstås att alkoholism är en sjukdom. Undrar då varför inte alla får hjäp att bli frisk igen då? Eller vill de inte bli friska igen?Visst är det bra att kunna skylla på att man har "alkoholistgenen!" Eller hur?Alkoholisten är likadan som rökaren, samma ursäkter. Jag vet för jag är rökare, och man blir en mästare i att hitta på ursäkter. Tröst, lugna nerverna, stressa av, mm.mm Samma med alkohol,,   att "dränka sorgerna", fira.  Nu är det ju så, att det är omöjligt att dränka några sorger, de bara flyter upp till ytan, med risk att såra sina kära!

För de flesta, är det just nu, tidig morgon.Men inte hos mig, nej det är fortfarande natt. Har inte ens kunnat somna i kväll, då det inte är helt lätt att slappna av, när manm är full av ångest......dödsångest! Det känns som hjärtat slår ett slag varannan sekund....knappt det. Tanken går till de mmånga filmer man sett med en person i en säng, på hjäärtintensiven, eller under en operation, då en sköterska plötsligt säger "50/40...sjunkande!" hjärtövervakningsapparaten, börjar, låta pip..pip..pip en stund för att sluta i ett långt streck baraSköterskan, ropar, "vki förlorar henne!" Läkaren tar fram paddlarna, och säger, "laddar... clear!" Patientens kropp studsar upp vid defillibreringen.....fortfarande står ekg-kurvan still på en punkt, precis som hjärtat, och doktorn säger lågmält, "tidpnkten för döden är..e.tt klockslag då ja. För så har ressigiören sagt. I mina tankar utspelas detta scenario,  på, min stads sjukhus, och patienten är JAG. Vem kan slappna av och somna då? Inte jag alla fall.Så, vad tror ni jag gör då? Jodå, kliver upp igen , och försöker tassa tyst för att inte väcka den sovande sambon, sätter mig vid datorn, blandar till en treo(inbillar mig att blodet ska cirkulera lättare då.) Tänder en cigg(Det höjer blodtrycket ju)Sedan hoppas jag att hjärtat ska orka håla blodcirkulationen igång, och att lungorna ska klara ta in syre, transportera det till blodet, så att miin kropp blir ordentligt syresatt. JA,jAG VET, att jag är en  idiot, som inte slutade rökasamma dag jag fick diagnosen KOL!! Visst har jag gjort otaliga försök att sluta röka.... alla misslyckade. O ch nu, tycker jag knappast det är lönt med fler misslyckade  slutarökaförsök. Det är ändå försent. Ingen bryr sig heller, har inga barn, som kommer, kramar om mig och säger, "älskade mamma, försök en gång till, vi stöttar dig, och vi behöver dig!"

Jag  är  fullständigt panikslagen just nu.Sitter här ensam, med bara ångest som sällskap. Hundarna, och sambon sover, ochkvällen slutade som så många gånger  med tårar,. Sambon, mår inte  bra, men han dränker sina problem med alkohol. Nu lyckas han tyvärr inte dränka dem,  nejdå, de bara flyter upp till ytan, i samma takt som det sjunker i flaskan!Jag, har ännu en kväll fått höra hur oduglig jag är, att jag nu får se till att skaffa  någon annan som tar hand om mig, för han har tröttnat. Somom jag behöver påminnas om min odyuglighet! Den gör sig påmind varenda liten sekund, genom varje litet andetag!Det känns som han tycker jag är oförskämd som inte dör snabbt nog! Vem vet,,,,,,?

Vart tar alla goda vänner vägen när man blir sjuk, har gått igenom skilsmässa, o.sv....?  Alla de man haft i sitt hem, alla man ställt till fest för?De lyser med sin frånvaro allihopa! Tar man kontakt med någon i den gamla vänkretsen, ja, då har de så mycket att göra, måste packa för utlandsresan, besöka sina änner, städa, fixa och dona inför festen man ska ha på fredagskvällen, mm.mm.Jo, men det var kul du ringde, och vi kan väl träffas när allt lugnat ner sig lite....Så sitter man där med telefonluren i handen, och undrar varför i hela världen slösade jag bort pengar på det där samtalet. Trist konstaterar att  nej, det var aldrig en riktig vän!

I mitt hem har alla goda jular tagit slut för länge, länge sedan. Vad gör man då?

Ja, inte vet jag! Man bara försöker härda ut på något sätt.Det finns ingenting i mitt hem, som visar att det varit en jul ännu en gång. Det finns inte ett julgransbarr i hela huset. Inte ett enda juleljus har varit tänt, ingen ljuvlig doft av hyacint, inga barnaskratt längre, inga tindrande förväntansfulla barnaögon. Låter det trist? Ja, bvisst tusan är det trist

I kväll har  en man som varit osams med sin äldsste son i flera månader,eftersom sonen har ljugit, hotat, stulit, mm.mm och sårat så många med sitt  agerande. Det går inte att här nämna allt han gjort. Pappan har sagt att han skiter i honom och inte längre orkar bry sig. I kväll, ringde pappan till sonen, och för en gångs skull pratade sonen med pappan(som han tidigare hårdnackat vägrat.)Det blev ett försök av ett försoningssamtal från pappans sida, som vill gräva ner stridsyxan, och att sonen ska gräva ner AK4än!Pappan grät, och sa duär min lille pojk ändå. Vad sonen sa och reagerade har jag ingen aning om, då jag bara hörde vad pappan sa!(sonen är vuxen, har barn, varit gift, nnu skild, och ett nytt barn på väg.)JAG  hoppas verkligen, det blir försoning, för alla inblandade parters skull.Livetär alldeles för kort för att man ska träta bort det!