Sitter med   ångest till max just nu! Är det nu jag ska sluta leva? Pulsen är jättelåg, och känns som det kollapsar vilken sekund  som helst, jätteläskigt OCH  skrämmande. Borde ringa ambulans, men det kanske är bättre att dö hemma.

Borde nog  ringa efter en ambulans nu, men jag kämpar så länge det går att få vara  mitt hem! Dumt? Ja, kanske, för man vill ju trots alt fortsätta leva. Mår inte als bra just nu, hjärtat slår alldeles för snabbt, och då är man ju skraj  att det ska bli ventrikelflimmer och kollapsa!Önskar jag kunde få somna, och vakna när det blivit morgon, pigg och utvilad. Men just nu, klarar jag inte av att ligga i sängen,......ångest, ont överallt........svårare att andas. Därför sitter jag här...och fryyyser!   Fingrarna har svullnat också, och en dag kommer ju sjukdomen att segra. Ja, jag vet....vi ska alla dö! Men det får inte mig att må ett dugg bättre just nu, det minskar inte ångesten. Förstår att en del tänker så här, "jaja, det ka hon ha, hon får skylla sig själv att hon röker!"

För de flesta, är det just nu, tidig morgon.Men inte hos mig, nej det är fortfarande natt. Har inte ens kunnat somna i kväll, då det inte är helt lätt att slappna av, när manm är full av ångest......dödsångest! Det känns som hjärtat slår ett slag varannan sekund....knappt det. Tanken går till de mmånga filmer man sett med en person i en säng, på hjäärtintensiven, eller under en operation, då en sköterska plötsligt säger "50/40...sjunkande!" hjärtövervakningsapparaten, börjar, låta pip..pip..pip en stund för att sluta i ett långt streck baraSköterskan, ropar, "vki förlorar henne!" Läkaren tar fram paddlarna, och säger, "laddar... clear!" Patientens kropp studsar upp vid defillibreringen.....fortfarande står ekg-kurvan still på en punkt, precis som hjärtat, och doktorn säger lågmält, "tidpnkten för döden är..e.tt klockslag då ja. För så har ressigiören sagt. I mina tankar utspelas detta scenario,  på, min stads sjukhus, och patienten är JAG. Vem kan slappna av och somna då? Inte jag alla fall.Så, vad tror ni jag gör då? Jodå, kliver upp igen , och försöker tassa tyst för att inte väcka den sovande sambon, sätter mig vid datorn, blandar till en treo(inbillar mig att blodet ska cirkulera lättare då.) Tänder en cigg(Det höjer blodtrycket ju)Sedan hoppas jag att hjärtat ska orka håla blodcirkulationen igång, och att lungorna ska klara ta in syre, transportera det till blodet, så att miin kropp blir ordentligt syresatt. JA,jAG VET, att jag är en  idiot, som inte slutade rökasamma dag jag fick diagnosen KOL!! Visst har jag gjort otaliga försök att sluta röka.... alla misslyckade. O ch nu, tycker jag knappast det är lönt med fler misslyckade  slutarökaförsök. Det är ändå försent. Ingen bryr sig heller, har inga barn, som kommer, kramar om mig och säger, "älskade mamma, försök en gång till, vi stöttar dig, och vi behöver dig!"

Jag  är  fullständigt panikslagen just nu.Sitter här ensam, med bara ångest som sällskap. Hundarna, och sambon sover, ochkvällen slutade som så många gånger  med tårar,. Sambon, mår inte  bra, men han dränker sina problem med alkohol. Nu lyckas han tyvärr inte dränka dem,  nejdå, de bara flyter upp till ytan, i samma takt som det sjunker i flaskan!Jag, har ännu en kväll fått höra hur oduglig jag är, att jag nu får se till att skaffa  någon annan som tar hand om mig, för han har tröttnat. Somom jag behöver påminnas om min odyuglighet! Den gör sig påmind varenda liten sekund, genom varje litet andetag!Det känns som han tycker jag är oförskämd som inte dör snabbt nog! Vem vet,,,,,,?

Om någon händelsevis skulle råka läsa mitt förra inlägg, kanske den personen undrar varför jag inte larmar 112?

Då ska du få veta det nu. Eftersom jag faktiskt var döende i midsomras, och ingen av läkarna trodde jag skulle överleva då, och den enda frågan  DÅ, var om jag skulle läggas i respirator! Jag överlevde mot alla odds.... den gången. Faktum är att jag kämpade för att få komma hem, att de helt enkelt skulle kåta mig få dö hemma, hos den enda människan som verkligen bryr sig om mig. Hos en mannen som älskar mig villkorslöst, den man som kämpar för att jag ska ha det så bra som möjligt! Är det konstigt att jag älskar honom då???

Min dödsångest är starkare än någonsin Bröstsmärtan, minskar ju inte ångesten precis! Lägg till att jag ör någon timma sedan, hade  en kräkningsatack,och att jag tidigare haft en hjärtinfarkt.......och 2stroke.Hjärtat slår inte normalt just nu, och det känns väldigt otäckt. Inte hjälper det att ångra sina synder nu..hur gärna jag än vill! Ena benet är tjockt som en trädstam, och lika hårt. Trots att jag tagit vätskedrivande tabletter i dag, ja, faktiskt blir et 2 tabletter varannan dag.  Slutsats? Ja, kan inte vara annat än hjärtsvikt. Så det är liksom kört nu, och min önskan att få försonas med mina barn, blir lika omöjlg som att  ta ner månen. Hoppas ni blir lyckliga med det, Anneli, J.... K,,,,,och C.....!!

Varje kväll när jag lagt mig, undrar jag om jag över huvud taget kommrer att vakna mer

Ikväll är det värre än vanligt, 'är fruktansvärt rädd att lägga mig, för just i kväll, känns som det är sista kvällen i livet. Jag kan hålla mig för skratt det lovar jag! Att dö i KOL blir ingen lätt död, det har tagit tid, tyvärr har jag inte kunnat ta vara på de dagarna. Just nu har jag full panik. Vill inte åka till sjukan då risken är stor jag läggs i respirator då. Min  äldsta dotter sa en gång  när jag  hade full panik, att jag var en bra skådespelare! Tyvärr Anneli, det är inte skådespel, det är  dödligt allvar! Du har ju själv panikångest ibland, då borde du veta  det inte är något man hittar på! Om någon räökare någonsin kommer att läsa detta, säger jag SLUTA RÖKA BUMS!  Jag vet att de flesta rökare kör huvet i sanden, och tänker nej, det kommer inte att händamig, INTE MIG. Ni har så fel så fel, och tro inte att döden kommr lugnt och stilla, nej, döden är våldsam, plågsam och ful! Visst hoppas jag att jag ska få vakna i morgonbitti, ha syn, hörsel, tankeförmåga, talförmåga, andas av mig själv, ja, LEVA!

Om någon tycker jag gnällt tidigare, så är det inget mot  vad det kommer att bli kan jag säga, för att leva och dö med KOL, är inte att glida på en räkmacka precis. Den dagen jag slutat uppdatera här så har döden inträtt. Döden är ALDRIG vacker, stilla och lugn, nej döden är ångestfylld, och ful, full av panik!! Kanske var det därför inget annat än triss i nollor blev godkänt som bloggtitel?