Nuhar jag ett smärthaveri på gång  hjärtklappningen startar, ont ONTONT Det är inte lätt skriva när man bara känner smärta, ont ont............

Nuhar jag ett smärthaveri på gång  hjärtklappningen startar, ont ONTONT Det är inte lätt skriva när man bara känner smärta, ont ont............

Nuhar jag ett smärthaveri på gång  hjärtklappningen startar, ont ONTONT Det är inte lätt skriva när man bara känner smärta, ont ont............

Vet inte om det är JAG som blivit dummare och dummare med åren.... om jag är född korkad eller om jorden börjat snurra fortare?? Ivilket fall så VILL JAG HOPPA  AV NU!! Finns det någon som tror på att jag har en enda chans att orka leva ett tag till, så fånga in mig i hoppet allra helst i ett skyddsnät så jag inte   får ännu mer smärta. Om inte, så låt mig då bara slungas med av centrifugalkraften och låt  mina rester få soltorka där STOPPET FINNS!

Har just kommit hem från distriktsköterskan, och efter mycket bedjande, slapp jag det stora bandaget. Nej inte var bensåret läkt, men jag slapp undan med plåsterlapp denna gången...... bara för att jag skulle få ha dojor på mig vilket jag inte haft sedan november förra året. Ska jag vara riktigt ärlig, hade det behövts ett riktigt bandage, då benet  är svullet av vätska*och sår läker intee då* Nåväl, jag har få¨tt på mig mina nya ortopediska dojor....som höll på att få mig att bryta både lårbenshals och nacke! Tackolov fanns sambon där och dämpade fallet, faktiskt hindrade att jag hamnade på golvet. Men jag dönade rakt in i  sidan på vitrinskåpet,  vanligtvis kallad för bokhylla,....vilken jag nästan välte omkull. Hade inte sambon tagit tag i mig och rätade upp mig, hade jag definitivt inte suttit här nu!så, mina nya dyra ortopediskt fotriktiga dojor kan jag inte gå med, antar det blir stort bandage igen i morron. Inte har jag tur i spel heller!

Har just kommit hem från distriktsköterskan, och efter mycket bedjande, slapp jag det stora bandaget. Nej inte var bensåret läkt, men jag slapp undan med plåsterlapp denna gången...... bara för att jag skulle få ha dojor på mig vilket jag inte haft sedan november förra året. Ska jag vara riktigt ärlig, hade det behövts ett riktigt bandage, då benet  är svullet av vätska*och sår läker intee då* Nåväl, jag har få¨tt på mig mina nya ortopediska dojor....som höll på att få mig att bryta både lårbenshals och nacke! Tackolov fanns sambon där och dämpade fallet, faktiskt hindrade att jag hamnade på golvet. Men jag dönade rakt in i  sidan på vitrinskåpet,  vanligtvis kallad för bokhylla,....vilken jag nästan välte omkull. Hade inte sambon tagit tag i mig och rätade upp mig, hade jag definitivt inte suttit här nu!så, mina nya dyra ortopediskt fotriktiga dojor kan jag inte gå med, antar det blir stort bandage igen i morron. Inte har jag tur i spel heller!

Jag har lidit av huvudvärk, så länge jag kan minnas. Diagnos MIGRÄN,  i 16-åssåldern, Första gången jag sökte läkarhjälp mot huvudcärken, fick jag ett recept, på TREO, som på 60-talet var  ett nytt revulutionerande läkemedel. *lät det som!* Nåväl, på 90-talet, drabbades jag av hjärtinfarkt, på min födelsedag.JAG BORDE TAGIT VARNING!! Men nej,  hade blivit, mamma igen "på äldre dar" så att säga, och hade fullt upp. Samtidigt lämnade maken mig, för en anan kvinna, innabn jag ens hunnit repa mig. Ensam stod jag, med två blöjbarn, och en lunginflammation. Gissa hur roligt det var, på en slkala, 1-10! ca95 skullejg hävda. EXET, fick vårdnaden om barnen, på grund av en masa lögner och svek