I dag ångrar jag bittert att jag inte följde inpulsen jag fick, att ringa till en person, som jag träffat bara EN GÅNG!

Det var på ett bröllop, då sambons son gifte sig. Hon var brudens mamma, och den enda vettiga personen, man kunde prata med, det var pluskemi med en gång!  Tyvärr bosatt långt upp  i mörka Småland  långt från mitt Skåne. Dessutom, höll inte äktenskapet, och vi träffades inte mer. Hade kontakt via facebook, och telefon. Nåväl,   man går ju i sin egen lilla värld, fullt upptagen med absolut ingenting, och dagarna går. Omständigheterna gjorde att jag inte ringde det där samtalet,  för att höra hur hon hade det inte kom till "skott" Så, plötsligt blir allting så försent.Hon hittades död!Dottern valde ut kista till henne i går.Funderingar om mitt samtal kaske hade räddat livet på henne, ja det får vi aldrig veta-

Just nu, ifrågasätter jag rätten till min egen födelse. Dumt?Ja toligtvis. OCH, när man nu fått livets gåva, så VILL jag ju leva!Antar det  bara är omständigheterna, jag lever i som jag ifrågasätter...OCH önskar de vore annorlunda. Min äldsta dotter, som jag då bara har kontakt med genom spelen som  finns på facebook, hon har fått mig att spela SIMS* bara det är en prestation av både henne och mig! Det äckliga, är att min "simsare" då mår precis lika dåligt som jag. Skillnaden är att min sims, har ett rörligt liv, alltså den kan springa, laga mat, ja allt en frisk människa kan, precis allt som inte mitt verkliga jag kan. Det finns bara en sak min sims, och mitt EGO har gemensamt..... vi  har dålig ekonomi, och jag tänker inte lägga en krona, på mina fantasivärldar på facebook JAG kan inte slänga pengar på mina fantasivärldar  för att få fina möbler, kläder mm.mm att visa upp för de  som råkar komma till mina fantasivärldar på facebook RIKTIGA PENGAR, kan jag handla mat ock kläder för, det går inte tt komma med ZYNGASPELENS valörer i verklighetens affärer.Varför jag spelar då? Därför att jag inget annat kan med mitt handikapp, och med  de jävulska märtorna jag  plågas av! Spelen, ja weben över huvud taget, får mig att tänka på annat, i väntan på att LIVET jag fick i gåva, men inte till fullo kan  unyttja ska ta slut.Det hjälper inte att ångra de dumheter jag gjort, eller attt gräma mig över ALLT SOM INTE BLEV GJORT!!