I mitt hem har alla goda jular tagit slut för länge, länge sedan. Vad gör man då?

Ja, inte vet jag! Man bara försöker härda ut på något sätt.Det finns ingenting i mitt hem, som visar att det varit en jul ännu en gång. Det finns inte ett julgransbarr i hela huset. Inte ett enda juleljus har varit tänt, ingen ljuvlig doft av hyacint, inga barnaskratt längre, inga tindrande förväntansfulla barnaögon. Låter det trist? Ja, bvisst tusan är det trist

I kväll har  en man som varit osams med sin äldsste son i flera månader,eftersom sonen har ljugit, hotat, stulit, mm.mm och sårat så många med sitt  agerande. Det går inte att här nämna allt han gjort. Pappan har sagt att han skiter i honom och inte längre orkar bry sig. I kväll, ringde pappan till sonen, och för en gångs skull pratade sonen med pappan(som han tidigare hårdnackat vägrat.)Det blev ett försök av ett försoningssamtal från pappans sida, som vill gräva ner stridsyxan, och att sonen ska gräva ner AK4än!Pappan grät, och sa duär min lille pojk ändå. Vad sonen sa och reagerade har jag ingen aning om, då jag bara hörde vad pappan sa!(sonen är vuxen, har barn, varit gift, nnu skild, och ett nytt barn på väg.)JAG  hoppas verkligen, det blir försoning, för alla inblandade parters skull.Livetär alldeles för kort för att man ska träta bort det!

Var som vanligt glad, när jag fattade jag fått vakna ännu en morgon. Tyvärr övergick glädjen i besvikelse och rädsla! Varenda molekyl i kroppen värkte, urinblåsan sprängde oroväckande. Ropade på sambon, som sover på soffan, frågar om han kan hjälpa mig upp. Får till svar, “jag kan inte röra mig, har så satans ont i magen”. En stund senare, kommer han med stora kliv, passerar mig utan ett ord, och går in på muggen, gör det han behöver, går sedan och lägger sig igen!Vet inte hur lång tid det tog, innan han äntligen hjälpte mig upp, men tacksam när han kom. Nu har jag suttit här framför datorn, precis hela dagen, och gjort ingenting.....mer än haft ont, och fruset. Frusit eftersom värmepumpen vi satte in i detta rummet, för ett år sedan har havererat................kallt ute...ingen isolering alls i kåken=Burrrrrr+dålig blodcirkulatition!

Om någon händelsevis skulle råka läsa mitt förra inlägg, kanske den personen undrar varför jag inte larmar 112?

Då ska du få veta det nu. Eftersom jag faktiskt var döende i midsomras, och ingen av läkarna trodde jag skulle överleva då, och den enda frågan  DÅ, var om jag skulle läggas i respirator! Jag överlevde mot alla odds.... den gången. Faktum är att jag kämpade för att få komma hem, att de helt enkelt skulle kåta mig få dö hemma, hos den enda människan som verkligen bryr sig om mig. Hos en mannen som älskar mig villkorslöst, den man som kämpar för att jag ska ha det så bra som möjligt! Är det konstigt att jag älskar honom då???

Min dödsångest är starkare än någonsin Bröstsmärtan, minskar ju inte ångesten precis! Lägg till att jag ör någon timma sedan, hade  en kräkningsatack,och att jag tidigare haft en hjärtinfarkt.......och 2stroke.Hjärtat slår inte normalt just nu, och det känns väldigt otäckt. Inte hjälper det att ångra sina synder nu..hur gärna jag än vill! Ena benet är tjockt som en trädstam, och lika hårt. Trots att jag tagit vätskedrivande tabletter i dag, ja, faktiskt blir et 2 tabletter varannan dag.  Slutsats? Ja, kan inte vara annat än hjärtsvikt. Så det är liksom kört nu, och min önskan att få försonas med mina barn, blir lika omöjlg som att  ta ner månen. Hoppas ni blir lyckliga med det, Anneli, J.... K,,,,,och C.....!!