Vet inte om det är JAG som blivit dummare och dummare med åren.... om jag är född korkad eller om jorden börjat snurra fortare?? Ivilket fall så VILL JAG HOPPA  AV NU!! Finns det någon som tror på att jag har en enda chans att orka leva ett tag till, så fånga in mig i hoppet allra helst i ett skyddsnät så jag inte   får ännu mer smärta. Om inte, så låt mig då bara slungas med av centrifugalkraften och låt  mina rester få soltorka där STOPPET FINNS!

Funderarpåvarför en sak utesluter en annan.

Eftersom jag haft  stroke två gånger, tror alla läkare att alla de smärtor jag har beror på det, känner jag att jag får inte den sjukvård alla andra har rätt till Ingen har en tanke på vad allt morfin jag stoppar i mig  kan dölja! Menar den jävulska smärta jag har nu måste ju bero på något och jag vågar inte öka dosen morfin, eftersom den redan påverkar och försämrar hjärta och lungor! DET Ä INTE HUMANT  att skrika högt av smärta!Det är inte  varken humant, eller normalt att psykiskt rasa ihop, vråla och gråta av smärta Det ärju tur för mina barn att de sagt upp bekantskapen  för  LÄÄÄNGE SEDAN SÅ DE  SLIPPER SE ELENDET!!!

Just nu, ifrågasätter jag rätten till min egen födelse. Dumt?Ja toligtvis. OCH, när man nu fått livets gåva, så VILL jag ju leva!Antar det  bara är omständigheterna, jag lever i som jag ifrågasätter...OCH önskar de vore annorlunda. Min äldsta dotter, som jag då bara har kontakt med genom spelen som  finns på facebook, hon har fått mig att spela SIMS* bara det är en prestation av både henne och mig! Det äckliga, är att min "simsare" då mår precis lika dåligt som jag. Skillnaden är att min sims, har ett rörligt liv, alltså den kan springa, laga mat, ja allt en frisk människa kan, precis allt som inte mitt verkliga jag kan. Det finns bara en sak min sims, och mitt EGO har gemensamt..... vi  har dålig ekonomi, och jag tänker inte lägga en krona, på mina fantasivärldar på facebook JAG kan inte slänga pengar på mina fantasivärldar  för att få fina möbler, kläder mm.mm att visa upp för de  som råkar komma till mina fantasivärldar på facebook RIKTIGA PENGAR, kan jag handla mat ock kläder för, det går inte tt komma med ZYNGASPELENS valörer i verklighetens affärer.Varför jag spelar då? Därför att jag inget annat kan med mitt handikapp, och med  de jävulska märtorna jag  plågas av! Spelen, ja weben över huvud taget, får mig att tänka på annat, i väntan på att LIVET jag fick i gåva, men inte till fullo kan  unyttja ska ta slut.Det hjälper inte att ångra de dumheter jag gjort, eller attt gräma mig över ALLT SOM INTE BLEV GJORT!!

Idag hade jag varit en rik kvinna, om tårar vore diamanter! Kanske hade jag t.o.m haft vänner omkring mig?Undrar om DEN SANNA VÄNNEN, den riktiga vännen man kan lita på verkligen existerar?Jag tvivlar starkt. Det finns inte en enda dag som jag inte fäller tårar, och  när den dagen kommer, ja, då har mitt hjärta slutat slå!Visst finns det brustna hjärtan. Både bildligt och bokstavligt, och visst kan man älska, utan att vara älskad......Sorgligt, men sant!

Om det är någon som förståttvem jag är, så ska ni veta jag inte hade det lätt på slutet  I stort sett sitter jag bara och väntar på att sanden runnit ner i  livstimglaset. Jag har ingen att hålla i handen nu när jag  skakar av rädsla  många  gånger har jag blivit sviken och övergiven, men inget har någonsin varit så svårt som just nu! Hälsningar/Anita Nilsson

Om det är någon som förståttvem jag är, så ska ni veta jag inte hade det lätt på slutet  I stort sett sitter jag bara och väntar på att sanden runnit ner i  livstimglaset. Jag har ingen att hålla i handen nu när jag  skakar av rädsla  många  gånger har jag blivit sviken och övergiven, men inget har någonsin varit så svårt som just nu! Hälsningar/Anita Nilsson

Om det är någon som förståttvem jag är, så ska ni veta jag inte hade det lätt på slutet  I stort sett sitter jag bara och väntar på att sanden runnit ner i  livstimglaset. Jag har ingen att hålla i handen nu när jag  skakar av rädsla  många  gånger har jag blivit sviken och övergiven, men inget har någonsin varit så svårt som just nu! Hälsningar/Anita Nilsson

Om det är någon som förståttvem jag är, så ska ni veta jag inte hade det lätt på slutet  I stort sett sitter jag bara och väntar på att sanden runnit ner i  livstimglaset. Jag har ingen att hålla i handen nu när jag  skakar av rädsla  många  gånger har jag blivit sviken och övergiven, men inget har någonsin varit så svårt som just nu! Hälsningar/Anita Nilsson