Jag var så glad att de flesta av mina bensår, var läkta.....ja nästan  allaalllla fall!Så   får jag genast ödem i fot/ben, igen. I går, motioneradfe jag därför, mellan datorn och toan, och hoppades  få ner svullnaden med vöätskedrivande, ja kanske blev det *lite* bättre i går då, men i dag är det svullet igen, och början till nya sår på foten. Fy vad less man blir!Vet inte om det är hjärtsvikt eller njursvikt som orsakar det, men hjärtat är INTE okej, och jag har nersatt njurfunktion konstaterat, plus blod i urinen. Svårt har jafg för att gå i vanliga fall, men just nu, smärtar det olidligt. Känner ju i hela kroppen att livet går snabbt "bakåt Jag har en innerlig önskan, att få försonas med alla mina barn innan jag dör! Så om något av mina barn gnågonsin skulle hitta detta inlägg, så ska ni veta att jag alltid har älskat er..och fortfarande gör. Min kärlek till er har ni inte kunnat döda, trots osämjan de senaste åren Min förstfödda du Anneli, Jens.som jag tjatade mig till att få, och mina kärleksbarn, Kevin och Celie. Jag älskar er allihopa!/Mamma.

Sitter med   ångest till max just nu! Är det nu jag ska sluta leva? Pulsen är jättelåg, och känns som det kollapsar vilken sekund  som helst, jätteläskigt OCH  skrämmande. Borde ringa ambulans, men det kanske är bättre att dö hemma.

Har sett mitt förra X,  kallar mina barn i mitt första äktenskap, för plastbarn.Jag kan definitivt inte förstå logiken!Skulle mina äldstya barn då inte lika värde som deXét och jag fick tillsammans, en sämre sort, likvärdigt med plast?????????Kanske jag som är omodern bara men jag tycker det låter otäckt!!!!

Har just kommit hem från distriktsköterskan, och efter mycket bedjande, slapp jag det stora bandaget. Nej inte var bensåret läkt, men jag slapp undan med plåsterlapp denna gången...... bara för att jag skulle få ha dojor på mig vilket jag inte haft sedan november förra året. Ska jag vara riktigt ärlig, hade det behövts ett riktigt bandage, då benet  är svullet av vätska*och sår läker intee då* Nåväl, jag har få¨tt på mig mina nya ortopediska dojor....som höll på att få mig att bryta både lårbenshals och nacke! Tackolov fanns sambon där och dämpade fallet, faktiskt hindrade att jag hamnade på golvet. Men jag dönade rakt in i  sidan på vitrinskåpet,  vanligtvis kallad för bokhylla,....vilken jag nästan välte omkull. Hade inte sambon tagit tag i mig och rätade upp mig, hade jag definitivt inte suttit här nu!så, mina nya dyra ortopediskt fotriktiga dojor kan jag inte gå med, antar det blir stort bandage igen i morron. Inte har jag tur i spel heller!

Har just kommit hem från distriktsköterskan, och efter mycket bedjande, slapp jag det stora bandaget. Nej inte var bensåret läkt, men jag slapp undan med plåsterlapp denna gången...... bara för att jag skulle få ha dojor på mig vilket jag inte haft sedan november förra året. Ska jag vara riktigt ärlig, hade det behövts ett riktigt bandage, då benet  är svullet av vätska*och sår läker intee då* Nåväl, jag har få¨tt på mig mina nya ortopediska dojor....som höll på att få mig att bryta både lårbenshals och nacke! Tackolov fanns sambon där och dämpade fallet, faktiskt hindrade att jag hamnade på golvet. Men jag dönade rakt in i  sidan på vitrinskåpet,  vanligtvis kallad för bokhylla,....vilken jag nästan välte omkull. Hade inte sambon tagit tag i mig och rätade upp mig, hade jag definitivt inte suttit här nu!så, mina nya dyra ortopediskt fotriktiga dojor kan jag inte gå med, antar det blir stort bandage igen i morron. Inte har jag tur i spel heller!

Kommentaren från Sonya, fick mig bara ännu mer fundersam. Uppenbarligen har hon inte läst mer är just inlägget om  de som googlar på en viss sak kan få en jäkla massa besökare av misstag, som genast lämnar platsen dpå de upptäcker de kommit till en blogg. Måste erkänna jag själv är sådan, alltså, om jag googlar på en viss händelse, och upptäker jag hamnat på en blogg, som kanske skrivit lite grann om just det ämnet, ntresserar ju inte det mig ifall det är fakta jag vill ha.

Borde nog  ringa efter en ambulans nu, men jag kämpar så länge det går att få vara  mitt hem! Dumt? Ja, kanske, för man vill ju trots alt fortsätta leva. Mår inte als bra just nu, hjärtat slår alldeles för snabbt, och då är man ju skraj  att det ska bli ventrikelflimmer och kollapsa!Önskar jag kunde få somna, och vakna när det blivit morgon, pigg och utvilad. Men just nu, klarar jag inte av att ligga i sängen,......ångest, ont överallt........svårare att andas. Därför sitter jag här...och fryyyser!   Fingrarna har svullnat också, och en dag kommer ju sjukdomen att segra. Ja, jag vet....vi ska alla dö! Men det får inte mig att må ett dugg bättre just nu, det minskar inte ångesten. Förstår att en del tänker så här, "jaja, det ka hon ha, hon får skylla sig själv att hon röker!"

Jag börjar fundera på om jag ska gå samma öde som min mormors till mötes. Hennes ben kapades bit för bit utan att läka. Jag önskar jag kunde ta ett par dojor på mig, slippa bandage, och bensår!!