Om någon händelsevis skulle råka läsa mitt förra inlägg, kanske den personen undrar varför jag inte larmar 112?

Då ska du få veta det nu. Eftersom jag faktiskt var döende i midsomras, och ingen av läkarna trodde jag skulle överleva då, och den enda frågan  DÅ, var om jag skulle läggas i respirator! Jag överlevde mot alla odds.... den gången. Faktum är att jag kämpade för att få komma hem, att de helt enkelt skulle kåta mig få dö hemma, hos den enda människan som verkligen bryr sig om mig. Hos en mannen som älskar mig villkorslöst, den man som kämpar för att jag ska ha det så bra som möjligt! Är det konstigt att jag älskar honom då???

Min dödsångest är starkare än någonsin Bröstsmärtan, minskar ju inte ångesten precis! Lägg till att jag ör någon timma sedan, hade  en kräkningsatack,och att jag tidigare haft en hjärtinfarkt.......och 2stroke.Hjärtat slår inte normalt just nu, och det känns väldigt otäckt. Inte hjälper det att ångra sina synder nu..hur gärna jag än vill! Ena benet är tjockt som en trädstam, och lika hårt. Trots att jag tagit vätskedrivande tabletter i dag, ja, faktiskt blir et 2 tabletter varannan dag.  Slutsats? Ja, kan inte vara annat än hjärtsvikt. Så det är liksom kört nu, och min önskan att få försonas med mina barn, blir lika omöjlg som att  ta ner månen. Hoppas ni blir lyckliga med det, Anneli, J.... K,,,,,och C.....!!